Jag tror att allt som kan göras i en dator kan automatiseras

Mitt mål är att automatisera kunskapsarbete. Jag tror att allt som kan göras i en dator kan automatiseras, och jag vill ta reda på hur långt det räcker. Inte som ett påstående om i dag, utan som den riktning jag fortsätter bygga i.

Nästa steg, som jag ser det. Jag tänker att de tidigare stegen som tog arbete från människor också gav människor någon annanstans att stå, och jag hoppas att det här gör det också, om personen får vara mitten av det: maskinen gör arbetet, personen avgör vad som är värt att göra och säger ja. Det är den formen jag försöker bygga, och den här sidan är jag som tar reda på om den håller.

Riskerna, vid namn. Beroende: när fabriken gör ingenjörsarbetet förlorar jag händerna som gjorde det. Uppmärksamhet: ett system som sköter allt kan också ta allt, så varje beslut som spelar roll är ett kort jag måste svara på. Vem som tjänar på det: automatisering inne i en leverantörs produkt gynnar leverantören först. Jag bygger det här för en person, så åtminstone här är svaret tydligt.

Inte AI i silor. Jag tror inte på AI som bor inne i en enda produkt. Den tjänar produktens leverantör, inte personen som måste hoppa mellan tio vyer. En silo möter inte behovet hos mig som person.

En vy för en person. Jag behöver ett ställe där jag når och använder allt, och där ska AI:n sitta, hos mig, inte inne i varje verktyg. Verktygen får stå kvar där de står. Vyn är min.

Produkterna bakom är förråd av logik och data. Jag ser systemen bakom som förråd: affärslogiken för en process, och databasen för den processen och dess data. Min process spänner över många system, och därför många databaser. Processen är min; systemen är där den förvarar sina saker.

En användare av en. Ingen annan än jag är fokuserad på mig. I varje produkt är jag en användare till. Pharos är byggt runt en person, och det är jag, som användare och inte som tekniker.

Installerbar var som helst, som biprodukt. Plattformen är byggd för att bära sig själv och kunna installeras i vilken organisation som helst. Det är inte målet. Det är en bieffekt av det som intresserar mig: hur man skapar system som fungerar som en helhet.

Tänk stort, driftsätt snabbt. Jag kan inte sluta tänka större; det är en del av den jag är. Det hindrar mig inte från att driftsätta snabbt. De två hör ihop: den stora idén sätter riktningen, och de små, täta driftsättningarna är hur jag får veta om den håller.